Fortsättning på Konsumkasse
Jag glömde en detalj om tidigare nämnda konsumkasse. I somras såg jag honom igen på en festival, då var det nästan ett år sedan som jag inte pratat med honom. Men han mindes mig och jag mindes honom när jag såg honom. Hade inte tänkt på honom alls sen jag vinkade av honom till tåget.
I alla fall, jag och en annan går lugnt på en gångväg på campingområdet. Solen skiner och allting är bra. Då ser jag konsumkassen på långt avstånd gå emot mig, jag hoppas att han inte sett mig, det hade han. Han liksom ökar takten emot mig och går emot mig. Han ropar på mig med världens gladaste min. Jag ökar takten och den jag går med har nog svårt att hänga med. Konsumkasse tar tag i min arm när vi går förbi, jag puttar bort den och bara fortsätter att gå, ignorerar. Iskallt av mig, jag vet. Bakom mig hör jag ett hjärtskärande skrik, han ropar mitt namn efter mig. Sen den dagen har jag inte hört någonting från honom och allting är som vanligt igen.
